Ord kan vara vassare än svärd. Var varsam - men tydlig.

Jag förärades rotfäste i väglös vildmark, inom ett totalt självhushåll, ett av alla, i den mångmilavida storskogen.

"Ord kan vara vassare än svärd. Var varsam - men tydlig, så folk vet var dom har dig, pôjk!"
Se löd de inledande uppfostransorden, till oss uppväxande "skogsindianer", i den mångmilavida storskogen.

Fortsättningen "östes" över oss nära nog dagligen:
"En ska vara ordhållig, orädd, "ohyle te arrbetta", uppriktig, rättfram, renhårig å rättvis, för te fylla ett par karlbyxor!"
Fullt anammande av dessa ord fyllde folk med självrespekt, och respekt för andra dessa uppmaningar anammande.

Nutid? Förljugenhet, falskhet, förställning, normlöshet, egoism, vilsenhet, självhävdelse, respektlöshet mot sig själv och därmed mot andra... vem är vem, vem är du, vem, din nästa, vad rätt, vad fel... den yttre miljön är förrödd, den inre än mer...

Varför är vi aldrig i oss själva

varför alltid i varandras

ögonspegling?