så syrsorna sjöng

när skuggan av Stenen i

mull var vildsint lek.

då fanns inte då, blott nu

och tidlös oändlighet

***

fixErIngSbiLDen

Aktie/ränte/valutarapportens blåskimrande staplar darrar… Darrning-

ens minsta

fluktuens skakar

jorden. Darr-

r-

rr

rrr-

ningen

rapporteras, analyseras, debatteras globalt – sekundligen. Paralyserad

rusar mänskligheten ifrån sig själv, med blicken hypnotiskt focuserad

vid den darrande fixeringsbilden.

Ekonomins akademiska burfåglar, ”Dårfinkarna”, kvittrar

inifrån sin inlästa teoribur svischande

siffror, surrande summor.

Tomma tankar tumlar. Enfaldens eko ökar. Dårhuset dånar.

”Dårfinkarnas” ägare, ”Psykopaterna”, patrullerar gränsen mot

verkligheten. Ingen,

inte någon, inte en enda jävel skall släppas ut ur overkligheten.

BASTA!

Darrningen skall hållas!

Vetenskapens virrhjärnor irrar vilsna. Schizofrena politiker dreglar

drömmar, blåser bubblor bakom journalistiska skenfigurers skyhöga

skydd.

Dånet dönar.

Darrningen dirrar.

I-världens irrelevans, relativt fortsättningens förutsättning,

frodas i förbleknande fägring på jorden. Livet

ligger på dödsbädden, flämtande.

Hypnotiserade hysteriker hastar över alla utsikter till insikt.

Fixeringsbildens darrning skälver

till. Jorden skakar.

Barnen bleknar. Rodnande

mödrar och fäder hastar förbi dem

svettiga av iver att hinna

sig själva i bortrusande odödlighet.