BP MEXIKANSKA GOLFEN OSV. OSV. OSV. ETC. ETC. ETCETERA!

INSE:

GENOMSKINLIGT MÖTE: HORISONT/HIMMEL

gränslösheten väver själen vingar

synen svävar från solig bergshöjd ut

över havets nu slutna transparens,

sluten av de spyor mänskan vomerar

ut i livsförlossnings vida sköte

obeskrivligt skönt var havets glitter,

obeskrivlig var dess friska vildhet;

vilda vågor vilar strax i dödens

stela famntag, sorgset suckande...

sörjande mänskor fäller i havet tårar...

grumlig nu: oändlighetens spegel

ej dess bottenlösa rymd att skåda,

ej är myriaders myllerliv

däri att fägna, föda mänskomyller...

havet räckte mänskan livets hand

att med henne knyta hymens band...

längtan åter, är vårt arvegods,

skuld att bära, som allt tyngre gåva

till de gråtande, som efter oss

beredda är att axla oförtjänta

arvet: blott bokliga BILDER av livfyllt hav

och tårar att gjuta vid livets vaggande

grav...